hej, är verkligen inte på humör idag, mår seriöst skitdåligt, och jag orkar snart inte mer, jag vet inte vart jag ska ta vägen..
jag vet knappt vem jag är längre, finns bara några få som vet vem jag verkligen är..
varför kan inte allt vara som när man var mindre? då fanns det knappt några problem.. inte såna som jag har nu.
När man var liten så var livet bäst, men efter varje år så kommer det mer och mer..
önska bara det blev som då..

Är trött på att sitta hemma och gråta hela tiden, trött på att vara tvungen att gå i skolan, när jag ändå inte trivs där, alla är så fucking respektlösa.
visste att det skulle bli såhär, jag visste det verkligen, det var väl för bra för att det skulle vara sant..

nu ska jag städa mitt rum och sen vet jag inte..
ha en bra fredag.. :)